Följande text av ett samtal mellan kyrkoherde Magnus Hedin och körmedlemmen Titti Mattsson är hämtad ur Svenska kyrkans församlingsblad Virestad och Härlunda församlingar, hösten 2012:
Herren är min coach
En kyrkokör består ofta av en brokig skara människor och så är det också i Virestad. En av medlemmarna heter Titti Mattsson och vi fick en pratstund en eftermiddag i somras.

Titti jobbar i Lund men bor i Sedingehult och när jag undrar hur det hänger ihop berättar hon:
-Jag är född och uppvuxen i Växjö, och har bott på lite olika ställen men när man far dog 1991 då flyttade vi dit. Min far föddes där och gården har varit i vår släkt i många generationer. Mina barn är faktiskt den nionde generationen på gården. Under en del år bodde jag i USA och tänkte ett tag stanna kvar där, men ju längre tiden gick ju mer längtade jag tillbaka till mina rötter. Tanken på att åldras och till och med begravas på en kyrkogård långt ifrån Sverige skrämde mig. Det är viktigt med rötter, att ha markfäste i livet! Nu bor vi här, mina tre barn och jag och vi trivs väldigt bra.
Titti kan ibland jobba hemifrån, berättar hon, eftersom det finns internet! Och faktiskt är det fler i Sedingehult som tack vare datorn kan bo på landet. Ofta måste ändå Titti ta tåget ner till Lund där hon arbetar som professor på juridiska fakulteten. Jag undrar hur det kommer sig att hon sjunger i kören och hon berättar:
- När Magnus Björkman frågade mig kände jag ett motstånd, nej det kan jag inte. Men han stod på sig och sa; du kan väl prova en gång. Jag gjorde ett försök och det var kul! Jag blev inte utkastad! I kören får man vara den person man är. Det har också med markfäste att göra. Kören är en så god gemenskap, ett sätt att känna sig hemma. I kören bygger vi något tillsammans och så får vi uppmuntran av Magnus, han är verkligen en bra ledare!
För en tid sedan fick jag en inträdesansökan av Titti och nu är hon medlem i Svenska kyrkan igen. Jag undrar lite över hennes inträde och hon ger mig sin förklaring:
- Det har inte alltid varit så enkelt här, men nu finns det något positivt i församlingen. Jag har en tro och nu gick jag med för att visa min lojalitet. Det känns tryggt att vara medlem. Kyrkan kan påverka på många sätt. Kyrkan kan föra folk samman och att vara medlem det är att visa att man vill jobba för samhörighet.
Jag gympar ibland, berättar Titti. Vi som är där är olika, nån är rund och nån är smal och vi svettas, men vi gör det tillsammans. Vår ledare uppmuntrar oss, han coachar oss och säger, kom igen! Lyft blicken och se på den vackra himlen! Så är det i församlingen också. Vi är alla olika, vi är många men alla får vara med. Det blir inget om jag bara står och tittar på - jag måste själv delta, jag måste själv svettas och göra något. Och mitt ibland oss står Gud som en coach och säger kom igen - lyft blicken och se på den vackra himlen! Kören ger mig sååå mycket!
Innan Titti måste ge sig av till andra uppgifter tillägger hon: -Att sjunga är som att duscha på insidan!
Vid pennan: Magnus Hedin